Det här är en handbok att ha med sig i fickan, om de livsviktiga rättigheter som alla under 18 år har enligt Barnkonventionen.Boken innehåller gripande berättelser, konkreta råd och frågeställningar som på olika sätt belyser värdet av att behandla varandra rättvist och jämlikt. Berättelserna i boken berör allt från rasism, elevrådsengagemang, maktperspektiv, klass och föräldrar som lägger näsan i blöt.Jason Diakité och Matilda Westerman skriver personligt, engagerat och pedagogiskt om en av FNs absolut viktigaste konventioner.Med boken vill författarna skapa en känsla av hopp och delaktighet, men också ge dig som läsare verktyg för att själv påverka din vardag och engagera dig.MATILDA WESTERMAN har arbetat som stabschef på Utbildningsdepartementet och gick redan som sjuåring med i sitt första elevråd. Under flera år satt hon i BRIS förbundsstyrelse.JASON DIAKITÉ har tagit emot pris för sitt engagemang mot främlingsfientlighet, och i över tjugo år skrivit samhällskommenterande musik under sitt artistnamn TIMBUKTU.

Hur länge är man ett barn och vad kan man förvänta sig av en vuxen? Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Det säger barnkonventionen.

Här återges de trettio artiklarna i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna i förenklad form. Varje artikel är illustrerad av en välkänd illustratör.

Barnkonventionens paragrafer har här tolkats i text och bild.

Om demokrati ur barns synvinkel. Boken tar upp vilka möjligheter man har att påverka i samhället. Även om vilka rättigeter man har. FN:s konvention om Barnets rättigheter finns med. Ny, reviderad upplaga.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flyttas. Majas familj har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att staden inte kan rasa. Varje natt ställer Maja klockan på tio över ett. Hon måste ju kunna väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet. Det finns också annat som hon oroar sig för.

De vuxna hatar Gropen. De tycker inte att barnen ska vara där och leka för man kan dö. Gropen ligger bakom gymnastiksalen. Någon tog bort en massa grus där förr i tiden, nu växer det sly och stubbar och man kan vara där och leka. Hur länge som helst, hur roliga lekar som helst. Alla älskar Gropen - utom de vuxna. De hatar Gropen!.